Haptics at Konstfack spring show 2017

May 13, 2017

 

 

 Andrea Miller's exam project involved explore a new haptic technology involving ultra sound waves. He worked with an organic form expression that wrapped around both hands give the fingers a high degree of freedom to more and expeince the tangible tensions from the invisible ultra sound wave. 

Filip Zieciak' s exam project called the Windcatchers’ captured the energy from the rapid  movement of a subway passing bu. He expresses how air streams can fuel dynamic pattern of living movement in layers of paper elements. His work is intended to be installed in a  public space such as a subway where  people may have time to contemplate such simple haptic interaction of a breeze. 

 


Digital Beröring by Andre Miller 

När vi upplever nya saker använder vi ögonen för att förstå vad det är vi ser. Enbart genom syn kan vi avgöra om något är flytande, mjukt, varmt eller kallt. Men vi kan inte uppleva världen genom enbart synen. För att få full förståelse måste vi vidröra det vi ser. Virtuell verklighet öppnar upp dörrar för nya möjligheter när det gäller att skapa och uppleva. Men vad är en upplevelse när vi inte kan vidröra det vi ser? Mitt projekt handlar om att utforska möjligheten till att vidröra och interagera med digitala objekt i en virtuell värld. Med hjälp av ultraljud vill jag skapa en känsla av beröring som ger användaren en närmare känsla till en digital värld där vi inte bara kan interagera med föremål, utan även kunna känna att vi vidrör dem.

 

Windcatchers by Filip Zieciak 

‘Windcatchers’ are an effect of an investigation focusing on revealing the unseen patterns of natural forces.

The project consists of two paper structures that react to the wind. The first one is designed to crawl on the floor and the other is placed on a wall and looks like a tile. For the context, I have chosen one of Stockholm’s tube stations- Rådmansgatan, because of the strong airflow present on the platform. The pieces move when the train passes by.

 

Floor structure
The object has a rigid geometry which is in opposition to the organic forms it can become once pushed by the unseen air. Imagine it is the wind itself we see, in its material form.

 

Wall structure
It is camouflaged into space, as invisible as its living source-wind. When it blows, the structure comes out from the wall, transforming from two dimensions into three.

* Petter Sloterdijk

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

SINGLE POST